JAG HITTADE DETTA BLAND UTKASTEN, HÄR KOMMER MER FRÅN JAPAN. SENT, MEN JA! Jag kollade vöer inlägget och såg att jag inte lagt in alla bilder (eller skrivit något alls), och OJ det var många som behövde läggas in. Så jag varnar för extremt många bilder, kommer lägga upp en del tre också med bilder från den fina trädgården vi besökte.
Mer bilder från Kamakura, samt en vidrigt spännande berättelse om hur jag blev bortglömd.
Jag hade mängder med värdelösa 1 yensmynt (seriöst, du behöver en miljon av dem för att kunna köpa något alls, och det är sjukt drygt att räkna dem i affärer etc), så jag tänkte kasta några i "trälådan" på bilden och be lite. Jag är inte religiös, men det var en utmaning att se om jag kunde träffa.
Inget problem, det verkade ju simpelt nog. Men NEJ, problemet var att 1 yensmynt nästan inte väger något alls. De fångades av vinden och flög all världens väg. Pinsamt för mig, för ja, jag missade ju extremt grovt. men hur folk med tyngre mynt kunde missa var för mig ett under, jag menar, bönelådan var ju inte ens långt bort. Noobs. Jag hade i alla fall ursäkten att mynten vägde för lite för att kunna kastas med över huvud taget. De är så värdelösa att du inte ens kan kasta bort dem ordentligt.
Japanska kråkor är ganska stora. からす (karasu) på japanska.
Efter att ha tagit ett tåg till en annan stadsdel tog alla en toapaus på stationen. När jag kom ut från toaletten var det inte en bekant själ i sikte, så jag insåg att de jävlarna hade glömt mig. Jag vandrade ut på gatan och upptäckte en skylt som informerade mig att det fanns två tempel i närheten. Ett av dem hade en fin trädgård, och det andra hade den stora buddhan jag tidigare nämnt ett antal gånger. Jag hade ingen aning om vart de andra var, de var lost in space, jag var den lille ensamma stackarn. Det logiska tänkandet sade dock tll mig att mina vänner skulle velat se den stora buddhan först, så i hettan promenerade jag bort till det templet.
Jag hade faktiskt rätt, för där fann jag dem. Det som gjorde mig sur var dock inte att de glömt mig på stationen (no sweat, jag hittade ju rätt), utan det som gjorde mig lite sur var att de inte märkt att jag saknades.
De hade märkt att de hade en bljett för mycket till buddhan, men inte att jag faktiskt var den som skulle ha den. Vilka jävlar! D:
Nu blir det BILDEEEER
Mer bilder från Kamakura, samt en vidrigt spännande berättelse om hur jag blev bortglömd.
Jag hade mängder med värdelösa 1 yensmynt (seriöst, du behöver en miljon av dem för att kunna köpa något alls, och det är sjukt drygt att räkna dem i affärer etc), så jag tänkte kasta några i "trälådan" på bilden och be lite. Jag är inte religiös, men det var en utmaning att se om jag kunde träffa.
Inget problem, det verkade ju simpelt nog. Men NEJ, problemet var att 1 yensmynt nästan inte väger något alls. De fångades av vinden och flög all världens väg. Pinsamt för mig, för ja, jag missade ju extremt grovt. men hur folk med tyngre mynt kunde missa var för mig ett under, jag menar, bönelådan var ju inte ens långt bort. Noobs. Jag hade i alla fall ursäkten att mynten vägde för lite för att kunna kastas med över huvud taget. De är så värdelösa att du inte ens kan kasta bort dem ordentligt.
Japanska kråkor är ganska stora. からす (karasu) på japanska.
Efter att ha tagit ett tåg till en annan stadsdel tog alla en toapaus på stationen. När jag kom ut från toaletten var det inte en bekant själ i sikte, så jag insåg att de jävlarna hade glömt mig. Jag vandrade ut på gatan och upptäckte en skylt som informerade mig att det fanns två tempel i närheten. Ett av dem hade en fin trädgård, och det andra hade den stora buddhan jag tidigare nämnt ett antal gånger. Jag hade ingen aning om vart de andra var, de var lost in space, jag var den lille ensamma stackarn. Det logiska tänkandet sade dock tll mig att mina vänner skulle velat se den stora buddhan först, så i hettan promenerade jag bort till det templet.
Jag hade faktiskt rätt, för där fann jag dem. Det som gjorde mig sur var dock inte att de glömt mig på stationen (no sweat, jag hittade ju rätt), utan det som gjorde mig lite sur var att de inte märkt att jag saknades.
De hade märkt att de hade en bljett för mycket till buddhan, men inte att jag faktiskt var den som skulle ha den. Vilka jävlar! D:
Nu blir det BILDEEEER
Random personer sitter vid statyn, skoj.
Buddhan gick att öppna. Man kunde även gå in i den, för, om jag minns rätt, 20 yen. Det är mindre än två kronor, så jag gick såklart in.
Så ser huvudet ut inifrån, det där är hans snygga frisyr.
Om jag, än en gång, minns rätt så har Buddhan blivit reparerad någon gång, men jag är inte säker alls längre. Det var i alla fall väldigt varmt därinne, och för att komma in gick man nedför en väldigt smal spiraltrappa. Det var väldigt mysigt tros de andra människorna och värmen, som en lugn plats <3
Inuti hade folk dessutom ställt upp mynt. Jag har ingen aning om varfr, för jag kan ju inte japanska särskilt bra. Men det såg fint ut.
Jesper och Stina till vänster, Camilla längst till höger. あなたたちがいなくて、とっても寂しいです！:'c
På vägen från statyn till den andra trädgården såg jag ett fint dike.
Bortsett från det fina diket besökte vi en souvenirshop. De hade lite allt möjligt, men verkade tydligen fokusera på vapen. Ganska coola vapen, typ katakana, gamla pistoler, sköldar, klubbor och en hel dele bootleg figuriner. Det fanns en Monster Hunter-figurin, hihi. Jag köpte inget, eftersom det itne fanns något som fångade mitt öga, men det var kul att vandra runt och kolla.
Buddhastatyn var riktigt ståtlig, och trots att det inte var så mycket mer än den statyn där så var det riktigt kul värt att besöka den. Japanska kulturarv är alltid kul att se, de är så speciella. Jag förstår dock inte varför de gjorde Buddhan ihålig, det stod ingenstans.
Jag är faktiskt lite orolig över att mitt minne ska bleka tillslut och jag inte längre kan måla upp hela miljöer, utan bara de bilder jag tagit. Jag kan fortfarande se hela miljön, alla butiker som jag gick in i och inte fick fota i, och modellera dem i huvudet som att jag går runt där, men jag lär ju glömma för eller senare. Det är ledsamt, väldigt.