Jag har nyligen läst ut den klassiska skräckmangan "The drifting classroom", så nu tänkte jag recensera den, fast jag är trött, så den lär väl suga.
Jag är lat, så jag snor sammanfattningen från
ourmanga.com.
Following the occurence of a strange earthquake, an elementary school mysteriously disappears, in which only a giant hole where the school once stood, remains. While the police and worried parents alike think that everybody in the school were somehow killed, the students and staff find themselves and their school in the middle of a barren wasteland. As chaos and panic begins to engulf the school and its inhabitants, sixth-grader Sho Takamatsu and his friends attempt to find out just what happened to them, while trying to stay alive.
Jag själv upplevde denna serie som en riktig tankeställare, med även en riktig nagelbitare. Vid slutet på varje kapitel ville jag veta vad som skulle hända sedan. Tyvärr måste jag säga att trots att den är en klassiker, blev den i min åsikt väldigt uttjatad med tiden, men ändå valde jag att inte lägga ned boken. Som all manga riktar sig språket till tonåringar, vilket gör det ännu lättare att följa med i handlingen.
Serien är indelad i 43 kapitel
, vilka alla innehåller information om hur världen ser ut i elevernas ögon. Det börjar med att eleverna sammarbetar, de äldre (6e klassarna) får ta hand om de små och hjälpas åt. Där har vi ett tydligt budskap; "
De som hjälps åt klarar mer, ser bortom ensamheten och hopplösheten och står rakryggade mot skräcken som sakta kommer krypandes". När studenterna börjar bli hungriga, och beger sig till matsalen, stöter de på Sekiya-san; matleverantören. Han står fast vid att han själv ska överleva, och vägrar dela med sig av maten han har. genom hela serien gör han allt för att själv överleva.
I elevernas ögon står allt klart; Vuxna är inkompetenta. Antingen kan de inte hjälpa alla, lyssnar inte på barnen eller så vill de bara rädda sig själva. Sho och hans vänner tvingas inse att de måste överleva själva, tills hjälp kommer.
Senare, efter ungefär 10 kapitel kommer seriens vändpunkt, den punkt där allt hopp dör ut. Efter att ha utforskat ödemarken framför dem, inser eleverna att det inte var som de trodde, hela Tokyo hade inte blivit utsatt för en atmobomb-attack. Positivt, ja definitivt, men nej; De har kommit till framtiden. En öde öken, där varken vatten, växtlighet eller djur finns kvar, det är framtiden. Man kan lätt tro, att barnen, så unga som de faktiskt är, ska ge upp vid det laget. En av de tankar som for genom mitt huvud under hela den här serien var "
Tänk att barn kan bete sig så ansvarsfullt", fast förvånad var jag inte. Sho, i den situation som han befinner sig i, blir utvald som ledare för skolans population med 887 elever, och leder dem på ett fantastiskt sätt. Han får dem att fortsätta se frammåt, får dem att tänka nya sätt och får dem att bry sig om varandra.
Desto längre in i mangan vi kommer stöter Sho på problem. Svek växer, egoismen blir stor och han tvingas fatta svåra beslut. Under hela denna period har han alltid en och samma dröm; Att få kunna öppna dörren till sitt hem och säga
"Jag är hemma!" till sin mamma. Sin mamma förlorar han inte kontakten med, tack vare en flicka vid namn Nishie, som verkar ha någon spirituell kraft; när hon förlorar medvetandet kan Sho kommunicera med sin mamma. Shos mamma finns med honom genom hela serien, och hjälper honom med allt hon kan, bland annat med att trycka in pest-medicin i en baseball-stjärnas mage (!). Hon blir en klar inspirations-källa för Sho, som fast besluten på att få se henne igen, fortsätter sitt sökande eftet ett sätt att komma hem. Kanske är det just därför som en byst föreställande just henne blir till deras gudabild.
För den som bara läser denna serie, utan att tänka, verkar det som vilket skräck-manga som helst; panik utbryter, elever börjar döda varandra, och får problem med att överleva när de blir angripna av sjukdomar. Det är dock svårt, om än omöjligt, att inte se budskapet med
The drifting classroom eftersom att hela serien cirkulerar runt detta budksap, och det syns i varje kapitel. "
Framtiden är vad du gör den till, men troligtvis finns den inte kvar så länge till." Trots att alla säger att frmatiden är ljus och full av möjligheter, beror det bara på hur långt in i den du ser. För vi måste nog alla konfrontera det faktum att framtiden kommer att förändras, alltid finns det ett "imorgon", men morgondagen kanske inte finns för dig. Du kanske inte finns för morgondagen. Trots detta tror eleverna på morgondagen som följer idag.
The drifting classroom är en skräck/överlevnadsmanga fylld med tankeställare. Bara att få följa hur eleverna kämpar för att överleva väcker tankar. Om du som läsare inte har tänk efter när du lagt ned den sista boken, eller klickat ned webbläsaren när du läste det sista kapitlet online, blir jag förvånad.
The drifting classroom är verkligen värd att läsa.
Jag ger den 9/10!
