Länge sedan jag skrev, helvete! Men jag provar igen, för jag är hardcore~
Min kompis tipsade mig om en manga kallad Memories of Emanon, så jag läste den.
Den var rktigt bra, ca 160 sidor, två kapitel. Let's review and reflect, children!
___________________________________________________________________
Titel: Memories of Emanon
Genre: Seinen
Författare: Tsuruta, Kenji
Antal sidor: 163
Memories of Emanon handlar om en kille vars namn vi inte får veta som återvänder från en resa efter att hans pengar tagit slut (han är pank och vill åka hem. Tur med kärlek har han fan inte). På färjan han åker med möter han en mystisk, cool kvinna som ber honom kalla henne Emanon. Hon bjuder honom på middag, och berättar för honom, som är ett sci-fi-freak, att hon har minnen från alla sina tidigare generationer, ända sedan världen började, oavsett om hennes existens var människa eller inte. Hon säger dock, innan hon berättar, att det är hans egna val om han vill tro henne eller inte.
Låt mig börja med vad jag tycker om konsten/tecknarstilen.
Det är en väldigt fin stil, och jag rent av älskade att det fanns en hel del sidor med färg (fin variation från allt svartvitt som jag alltid läser). Den var inte särskilt detaljrik, vilket jag anser är positivt, det tar inte fokus från det som händer. Med tanke på att de befinner sig på en färja skulle det se udda ut om allt var detaljerat, just sayin'.
Själva mangan är otrolig! Det är en djup berättelse som verkligen fick mig att tänka på mycket om speciellt livet och människans utveckling (lite som HOTEL som jag tidigare gjort en kort recenssion av). Det är ingen "du ska tänka på vad vi säger åt dig att tänka"-manga, utan de simpelt berättar storyn och lämnar eventuellt reflekterande helt till dig.
Emanon är mystisk och vi får inte veta mycket om henne, men det vi får veta spelar stor roll för storyn. Vi får veta små viktiga delar om hennes personlighet som kan elda till mycket tankegångar i alla små huvuden som läser mangan, tillexempel att hon röker.
Killen får vi inte veta mycket om, bortsett från att han nyss återvänt från en resa utan mål, han åkte bara runt utan syfte och upplevde natur och sin omgivning. Senare får vi veta lite mer om honom, men det är inte mycket.
Han lyssnar engagerat på Emanons berättelse, han är ju intresserad av sci-fi, och ger även sin synpunkt och bidrar med reflektioner.
Spoiler-time. Jag ska skriva ned lite korta reflektioner som jag tänkte på medans, och efter jag läste mangan.
Först skriver jag slutet på mangan, så läs inte om du inte läst klart den. Spoilerna tar slut längre ned, då är det betygsättar-dax!
Efter att ha ätit middag och pratat mycket med den okända killen beger sig Emanon av, och lämnar enbart en lapp; "Good morning, good bye. Emanon". Han letar efter henne på skeppet, och när skeppet gått i land står han och väntar, men hon syns inte till.
13 år senare har han gift sig och fått barn. Han träffar senare en kvinna som ser ut som Emanon, men hon vet inte vad han pratar om. Hon har däremot en dotter, som frågar om han träffade hennes mamma på en färja. Hon förklarar sedan att det är hon som är Emanon, och att hon minns honom. Hon säger att hon minns honom oavsett om hon spenderat ett årtionde med honom, eller bara några timmar.
Så vad får vi utan detta?
Jo, jag listade tidigt i mangan ut ungefär vad Emanon var. Är fan lat nu, så jag copy-pastar (typ) från en konversation jag hade med en vän! Det är i ordningen som det skrevs, dvs jag var inte klar med mangan vid de första styckena^^
Emanon är odödlig/blir alltid återfödd, och därför har hon minnen av saker som hände för länge sedan (som den där orkanen 1828). Hon har inget namn eftersom hon inte vill bära alla minnen av alla som säger hennes namn, det skulle även bli riskfullt om hon hade samma namn hela tiden. Folk pratar med varandra, och hennes namn sprids, och tillslut skulle någon koppla samman alla trådar och se att hon inte blev äldre.
okej, så Emanon får sitt minne från sin mamma, som sedan efter det glömmer alla minnen. Hennes medvetande först över till barnet, eftersom barnet har samma personlighet som Emanon och minns killen hon (hennes mamma) mötte på skeppet!
Okej, så Emanon får sitt minne från sin mamma, som sedan efter det glömmer alla minnen. Hennes medvetande först över till barnet, eftersom barnet har samma personlighet som Emanon och minns killen hon (hennes mamma) mötte på skeppet! Hon fortsätter t ex sin vana att röka, eftersom hon gjort det i 'tidigare jag'. Det betyder alltså att Emanon inte är odödlig, men hon blir aldrig gammal, iom att hennes medvetande och minnen förs vidare till barnet när hon föder. Och hon vet att hon måste få ett barn, för att föra minnena vidare.
Samma personlighet, samma minnen, så att säga.
Sen tänkte jag lite angående vad som händer med Emanons mamma när hon för vidare sitt medvetande och minnen till den nya Emanon.
I om att mamman (den tidigare Emanon) glömmer allt så föds ett nytt medvetande, eller en ny personlighet. Som människor med Amnesia kan få helt andra personligheter, eftersom de inte har minnen om sin förra personlighet att gå efter (sen kan ju såklart personligheten stanna kvar, det händer~). Som att hon vaknar upp en dag och inte minns något, och måste börja bygga upp sitt minne från det lilla hon har. Det 'jag' du har kvar när dina minnen är borta är din personlighet.
Spoilers slut här! (like, hell yeahz!)
...Så en sista reflektion då.
Kommer mänskligheten nå det ultimata utvecklingsstadiet? Kommer det en punkt när vi inte kan utvecklas mer?
Det tvivlar jag faktiskt på.
Alla arter kan på något sätt utvecklas mer, inget är perfekt, och inget kommer någonsin bli det. Det ta så lång tid för en art att anpassa sig till de minsta av förändringar, och med tanke på hur mycket människan ständigt förändrar världen kommer vi inte kunna anpassa oss så snabbt att vi blir perfekta. Någonsin. Vi kommer säkert inte leva tillräckligt länge för att ens snudda vid perfektionens utkant, så som vi utvecklas negativt (vi kan inte anpassa oss efter kyla eller väre, och inte heller gå utan skor utan att döda våra fötter~). Visst, vi har ju smarta hjärnor, men ändå...
Betyg: 7/10
Det händer inte mycket, och den lämnade ingte ett otroligt djupt intryck på mig, men den är definitivt en otroligt bra reflektions-manga. Intressant är den också!
