Här kör vi med två inlägg direkt efter varandra, ja'rå! Detta inlägg innehåller dock inga bilder, eftersom jag faktiskt inte hade kameran med mig.
Igår var jag och sjöng karaoke på en karaokebar!^_^ Det var skoj, men jag kan ju inte sjunga alls. Som en stackars katt som plågas och bara vill bli nackskottad. Så att den själv och andra inte lider, ya know.
Men jag sjöng med mina vänner, så det var helt okej! Vi sjöng Queen, ABBA och sådant kul. Vi träffade en svensk som hette Emmelie (osäker på henne sstavning, minns inte hur hon sa att det stavades), hon var trevlig^^
Åh ja! En sak som jag INTE gillade var att utanför karaokebaren i Shinjuku, längs gatan, fanns det snygga män. Vi snackar sjukt vackra män med perfekt hår och ansikten. Host club-män. De ser alltid läskiga ut eftersom de är så snygga (de där "coola" minerna de har) och jag känner mig ful och ledsen. De ser dessutom ganska läskiga ut där de står (eller sitter och dricker/röker och ser riktigt läskiga ut) och vill få folk att gå till deras klubbar och dricka. Några av dem stirrade dessutom på mig (utlänning, hoppas att det var anledningen för om jag såg ful ut blir jag ledsen :c) och det ogillades.
Det är kanske en sorts hatkärlek. Man vill liksom titta på dem eftersom de är vackra, men de ser så jävla läskiga ut och man vet ju att om de talar med en är det inte för att det gillar en utan för att det är deras jobb. Därför vill man inte att de ska titta på en/snacka med en. Som att de ser mig som någon lättlurad person som de kan få att dricka för tiotusentals yen. Snälla. Om en host försökte snacka med mig skulle jag anta att han dömde mig i sitt huvud och självfallet egentligen inte alls ville tala med mig. Det skulle sänka mitt självförtroende och jag skulle då rakt inte bli gladare av att han ser dömmande på mig när jag inte kan japanska.
Jag är en mes, ja, men det är faktiskt lite obehagligt att vara omgiven av vackra män och kvinnor överallt :c Det gick runt snygga kvinnor också, ja, typ alla var modemedvetna där. Skit.
Någon som förstår mig sorg?
Igår var jag och sjöng karaoke på en karaokebar!^_^ Det var skoj, men jag kan ju inte sjunga alls. Som en stackars katt som plågas och bara vill bli nackskottad. Så att den själv och andra inte lider, ya know.
Men jag sjöng med mina vänner, så det var helt okej! Vi sjöng Queen, ABBA och sådant kul. Vi träffade en svensk som hette Emmelie (osäker på henne sstavning, minns inte hur hon sa att det stavades), hon var trevlig^^
Åh ja! En sak som jag INTE gillade var att utanför karaokebaren i Shinjuku, längs gatan, fanns det snygga män. Vi snackar sjukt vackra män med perfekt hår och ansikten. Host club-män. De ser alltid läskiga ut eftersom de är så snygga (de där "coola" minerna de har) och jag känner mig ful och ledsen. De ser dessutom ganska läskiga ut där de står (eller sitter och dricker/röker och ser riktigt läskiga ut) och vill få folk att gå till deras klubbar och dricka. Några av dem stirrade dessutom på mig (utlänning, hoppas att det var anledningen för om jag såg ful ut blir jag ledsen :c) och det ogillades.
Det är kanske en sorts hatkärlek. Man vill liksom titta på dem eftersom de är vackra, men de ser så jävla läskiga ut och man vet ju att om de talar med en är det inte för att det gillar en utan för att det är deras jobb. Därför vill man inte att de ska titta på en/snacka med en. Som att de ser mig som någon lättlurad person som de kan få att dricka för tiotusentals yen. Snälla. Om en host försökte snacka med mig skulle jag anta att han dömde mig i sitt huvud och självfallet egentligen inte alls ville tala med mig. Det skulle sänka mitt självförtroende och jag skulle då rakt inte bli gladare av att han ser dömmande på mig när jag inte kan japanska.
Jag är en mes, ja, men det är faktiskt lite obehagligt att vara omgiven av vackra män och kvinnor överallt :c Det gick runt snygga kvinnor också, ja, typ alla var modemedvetna där. Skit.
Någon som förstår mig sorg?
Fortsätt Sofie, jag vill läsa och se mera, det är så kul! Tänk att min lilla Sofie är i stora Tokyo! Älskar dig!