Idag var jag HELT ledig. De andra stack på teceremonin, men jag var ju kvar hemma. När de kom tillbaks bestämde vi oss för att åka till Shibuya och skaffa kläder. Det var i alla fall planen.

Jag köpte faktiskt kläder, och har  bilder. Men de är inte så bra, så jag väntar förmodligen till jag få en bild på när jag har dem på mig. Jag fick lite läder, och örängen!

Nu ska jag dock klaga. Eller snarare berätta om hur drygt det kan vara att gå och shoppa kläder i Tokyo. För drygt är det faktiskt, den mest awkward shoppingrunda jag varit på faktiskt <3

När du kommer in i butiken (och när alla andra kommer in, hela tiden) ropar de "välkommen till butiken" etc. Och alla kvinnliga biträden gör om sina röster till...Vettefan, de talar med näsan. Det blir en udda röst. Och i en smyckesaffär vi gick in i var det allid en tjej som skrek något som slutade på "kudasai", för början uppfattade jag aldrig. Och hon hade en sådär extrem näsröst, och drog ut på a:et i 'kudasai'. "KUDASAAAAAAI" i näsröst är drygt. Som fan.

Bortsett från det är de alltid på en. Du kommer in, tar upp ett klädesplagg och tänker "hmm, detta vill jag nog prova, låt oss kolla vidare lite och se om vi hittar mer! :D", lyckan är total och du är helt ovetande om vad som komma skall. Du får inte vara lycklig och kolla runt mer, hållandes i ditt klädesplagg. Din naturliga miljö i klädaffärer krossas. Ett biträde dyker direkt upp och frågar om du vill prova plagget. Du säger ja, och hon tar plaget från dig och du får gå med till provrummet. Där måste du ta av dig skorna. Varje gång, i varenda butiks provrum. Det blir ganska jobbigt med converse efter den fjärde gången man tar av dem.

När du provat klart ditt enda plagg frågar de så fort du kommit ur povrummet om du vill köpa det. "Hur var det, passade det?" etc. Och säger du nej måste du ju kolla vidare i butiken efter annat, och sedan fråga om du får prova igen. Man får dessutom inte prova allt.


Inuti en provhytt, jag hittade underbara byxor. Men de kostade 1000 spänn, breaks my heart >.<

I Sverige är det ju inte alls så. Vi behöver inte fråga om vi vill prova, de springer inte och hänger efter dig eller något. De var dock väldigt trevliga i butikerna och jag samtalade en del med några av dem, det var kul! Men man vill verkligen utstöta ett vikingavrål om att de ska lämna en i fred så att man kan vara lycklig och inte vara pressad! "Vid Odins skägg, jag kommer inte slita sönder klädesplagget om jag håller i det någon sekund under promenaden till provhytten!"

Vidare, kläderna man provade var faktiskt inte kläderna som såldes, vilket jag gillade. Det var självfallet samma vara, men just det objekt som man fick prova/visades upp i affären var inte det exakta plagg du köper. Du fick ett nytt plagg i en försluten plastpåse, så ingen hade provat det tidigare. Det tycker jag är lite slösaktigt gällande plastförbrukning, men det var ju ändå skönt att veta att plagget inte hade provats sönder! Speciellt när kläderna var ganska dyra^.^; 

Ja, i tokyo är vissa kläder billiga, medan andra är dyra. Tillåt mig att vara oförskämd och lysa med två exempel:


Runt 280 kr, yasai desu (billigt). Läder och min fot <3


Runt 540 kr; hontoni takai desu (riktigt dyrt)! Snygg dock, och inte varm alls, perfa.

Sen har vi storlekarna. Att storlekarna är små har du säkert hört, det stämmer, de är RIKTIGT små. De har medium och small, och deras medium är som en blandning var våran XS och S, men mer åt XS. Och de är anpassade efter asiatiska proportioner, dvs att de är kortare och således även har andra höft/magproportioner etc. man känner sig tjock när man provar vissa plagg :( Att hitta saker som passar är ganska svårt, riktigt synd eftersom alla kläder är så snygga att jag vill äta upp dem.

Dock är jag riktigt lättad över att jag kan nog med japanska för att förstå vad de säger i butikerna, och att jag faktiskt visste hur man artigt tackade nej om man inte gillade ett plagg. Man säger inte bara "iie" (nej), det är oartigt. De flest säger "Chotto kangaemasu" (jag ska tänka lite på saken) och sedan kommer de såklart inte tillbaks <: Hade min japanskalevel varit noll hade det varit udda.


Alice i Underlandet-örängen *_* Jag köpte även ett par svarta ringar för öronen, men bilden på dem försvann O.o En tofs med en svart rosett införskaffades också. I smyckesbutiken vi var vid hade de så mycket fint, man ville verkligen ha allt! Har jag pengar kvar den sista veckan ska jag köpa mer, de väger ju inget så man kan köpa många <3


När jag och Stina shoppat klart (vi var i Shibuya 109, men de stängde butikerna så vi hann ej kolla överallt) skulle vi kontakta killarna föra tt möta upp dem. Men min mobil dog, så jag fick såklart som vanligt skämma ut mig och fråga en polis vart vi kunde hitta en telefonkiosk. Han förstod inte riktigt först, men jag lyckades förkalra att vi "sökte efter en telefon. Inte min, mitt telefonbatteri är slut, så vi söker efter en telefon". Vi hittade en och allt gick bra :') Välä hemma lagade vi mat (ris och curry- jag älskar japansk curry!) och gjorde läxor. Jag har även nyss talat med min familj, skoj!


Två söta wa-lolitor som åkte samma tåglinje som oss. Jag vågade fråga dem om ett foto, men det var så grammatiskt inkorrekt att till och med JAG ville att jag skulle skjutas omgående. Jag fick dock en bild, och de sade till varandra "vad var det där?" när jag fått min bild >.< Men ändå, seger!