kakera

Jag var sjuk hela förra veckan, och då började jag skissa lite. Det skulle egentligen bara vara en snabb skiss på en sak i läder jag ville göra, men så blev det inte. Igår bestämde jag mig för att måla klart den, så här är resultatet!



Ja, träning med promarkers är för mig nädvändigt, suger på att blanda färger i stora ytor. Denna lilla teckning är gjort med promarkers och färgpennor^^ 

Ska även informera lite smidigt om att jag har en deviantart: http://starmonostro.deviantart.com/

Idag är jag så satans stressad! >.< Jag har två skolarbeten som ska in imorgon, varav ett av dem jag inte ens hunnit börja på eftersom mitt internet dog igår. Jag ska spendera hela dagen med skolarbete, vilken fantastisk dag, ne?

Nåja, när jag väl är klar ska jag dansa mer, mer och mer! Jag dansar för närvarande på Super Juniors Opera, och jag kan en minut och hänger med helt okej på resten av låten! Överambitiös som jag är satsar jag på att kunna hela dansen på söndag (inte utantill dock, men att kunna hänga med flytande när jag ser videon framför mig). Jag ska kunna den utantill om en vecka om jag får som jag vill.


Naturvetenskaplig undersökning om blåa ögon är ljuskänsligare än bruna, en av uppgifterna jag har. Vi fotade i ett mörkt rum och fick en hel del skojiga bilder också, man tenderar att blinka när man får ljus riktat i ögat. Undersökningen är dock helt tattig eftersom vi saknar de korrekta instrumenten/optiska kunskaperna för att kunna dra slutsatser etc. Men ja, vi bara kör ändå. Mina ögon är till vänster, min kompis Gustavs till höger!^_^


Var rädda, var VÄLDIGT rädda. 

Vad?

Idag ska jag dansa! Så mycket. Och teckna. Att vara social med omvärlden är ju överskattat, jag och mina fötter klarar oss bra tillsammans.

Jag har en plan att med Melwiin och Malin lära mig One of a Kind, men PV:t som finns nu har så lite dans så det går ju inte att lära sig den fören underbara G-Dragon släpper en version fokuserad på dansen.

Jag gillade inte låten först, men lyssnar du på den två-tre gånger så älskar du den. Och han är bara så söt! <3 Jag kan lite av dansen, typ refrängen, men det duger inte för mig, jag vill kunna mer.

Så medan jag väntar spänt på att få dansa vidare på One of a Kind ska jag lära mig Opera av Super Junior.

Varför blir det så långa inlägg om så korta saker? Men ja, jag är motiverad och ska dansa som bara den! FIGHTO!

Nihon ni kaeritai, jag vill återvända till Japan.

Jag var ju i Japan denna sommar (fler bilder kommer, jag lovar!) och jag blev helt kär.

Jag saknar maten. Jag saknar alla människor, jag saknar Akihabara, Shinjuku, puben i Takadanobaba, shopping och det eviga nattlivet i Shibuya. Jag saknar Nipporis lugn och tårtaffären vid stationen, tempuratstället, alla tempel, Korea Town dit jag gick med Gi Song. Jag saknar alla människor som är lite sådär korta men går i plattåskor, jag saknar hostkillarna som skrämde skiten ur mig och all färgglad marknadsföring. Böcker, tidningar och elektroniken saknas. 

Jag saknar språket, att tvingas tala japanska med alla du möter, och den totala lyckan och ruset när de förstår vad du snackar om och ler och talar tillbaks, som när jag snackade med Gi Song i över en timme och vi knappt förstod något av vad vi sa, men vi bara fortsatte och skrattade och ahde så kul! 

Och jag saknar värmen, det är udda, den var HEMSK, men det var något med den som liksom fastnade, du kunde ju gå in till luftkonditionering. Jag saknar också MINA VÄNNER. Vi levde ju tillsammans i tre veckor, vi hade så kul och var alltid tillsammans på äventyr, som när vi alla försökte koka ris den första natten på det nya sovstället. Jag saknar dem så mycket, och även alla de jag träffade utanför studentrummet. Alla jag träffat, sett fyverkerier med, blivit lärd japanska av, hängt med i barer etc, alla var så himla snälla och underbara vänner, varenda en av dem *_*

Så jag har faktiskt bestämt mig nu. Jag ska återvända till Japan. Nihon ni kaerimasu. Nästa år, nästa höst, då slipper jag värmen.

Malin och Melwiin vill åka dit med mig, så det vore, nej, det SKA bli så kul att åka dit med dem. Jag kan visa dem Shibuyas alla butiker, hostarna i Shinjuku, purikura i Ikebukuro, tempel, mat- allt! Och jag får snacka japanska igen, och ha kul med några av mina allra bästaste vänner (bästaste är ett ord nu). Det vore en dröm <3

Jag ska då inte plugga något utan verkligen bara åka dit för att ha superkul. ÅÅÅH jag vill så gärna tillbaks. Jag ska ta det mest krävande och välbetalda sommarjobb jag kan få mina smutsiga labbar på, och jag ska jobba som ett djur för att ha råd. Hela året som kommer ska jag kämpa med skolan och vara en bra dotter så att mina föräldrar kanske kan låta mig åka.

För, ja, jag vill utvecklas mer. Jag vill bli bättre på japanska och jag vill se mer av världen. SÅ jag vill till Japan igen och se mer, ha kul och lära mig mer japanska. Det känns som att det är något jag verkligen måste göra.


Puben i Takadanobaba och min vän Marek (höger) och Jesper (vänster vid sidan av bilden). ÅH.


Yukataprovning. Vänneeeer! 私の友達わほんとにすごいやかっこいややさしいです！あなたたちがいないとさびしいですよ！またあいたいです。 Mina vänner är fantastiska, coola och snälla! Utan er är jag ensam! Jag vill träffa er igen.

Så ja, jag ville bara skriva ett inlägg där jag upprepar ordet 'saknar' alldeles för mycket och berättar att jag ska tillbaks till Japan och skriver på japanska för at jag inte vill glömma allt jag lärt mig. Jag ska tala med mina föräldrar snart, typ i december-januari kanske? 

Mitt maidcafé, Pyoncafé, gjorde våran debut där! Vi bakade och planerade en vecka innan (sista minuten som vanligt) och dansade som galna. Sedan, på fredagen, åkte vi alla tåg till Leksand och satte sedan up vårat café. Lokalen vi fick var liten som fasen, men hey, vi lyckades få den spersnygg! Vi såg ut över ishallen som konventet var i, och på fredagen spelades det en hockeymatch där, så gratis hockey! Vi uppträdde även på invigningen med refrängen till Gangnam Style och introt till Moe Moe Kyun, om jag får en video på det så lägger jag upp. Alla älskade det i alla fall, och jag fick senare höra att bandet, Lix, som hade soundcheck när vi stod och övade lite hade svårt att koncentrera sig på soundchecken eftersom de tittade på oss. Söta!


Dansaa för fan!

Konventet var så otroligt roligt, och det kom många till caféet! Det var lite stressigt ibland, men superkul, pyonfighting! Alla som dök upp var snälla och vänliga.

Under fredagskvällen dök även Lix upp utanför karaokerummet som var bredvid vårat café. Gitarristen, Yuu, vandrade runt utanför, tittade på våra posters och kikade in till oss. Vi började snacka lite när jag gick och kollade på karaoken, han var supersnäll och blev imponerad av att jag kunde en hel del japanska. När sångaren kom fram sade han "Hon kan japanska!" och han utbrast "Eh, verkligen?! Häftigt!" på japanska, mihii. Det var helt underbart att få snacka japanska igen, och det gick helt flytande. Vi snackade om vad han gjort i Stockholm, att spela instrument etc, skoj. Han var supergullig och snäll (*_*), jag diggar när banden faktiskt snackar med folk. Jag bryr mig inte ett skit om vilka de är, jag tyckte bara att de var två personer som var trevliga. Att de är kända skiter jag faktiskt i. De kom sedan in på caféet, så jag fick snacka mer japanska när jag frågade vad de ville ha, förklara att kaffemaskinen var sönder och sedan fråga om vi fick ta kort. De ville också ta kort med oss, och jag fick höra av hon som jobbade med dem att de tyckte att vi var supersöta och ville att vi skulle komma på deras konsert^.^


Mirella (vänster) tog en egobild, den enda jag hittade som visade lite av hur caféet såg ut. Bilder av det kommer senare!


Ja, konserten på lördagen. Fabulös och grym. Minus till att det kändes lite inövat och att bakgrundsljudet var hemskt. Publikscenen var även för bred, så det såg inte ut att vara så mycket folk, det hade varit bättre om d e kortat av den lite. De förtjänade mer publik. Men de var superhäftiga, låtarna var bra och Yuu hoppade runt som en kanin på hela scenen, sångaren lade sig ned över förstärkarna och drog fram piskor och rev sig på magen. Stackars de yngre åskådarna. Han räckte även över en vattenflaska till mig och drog sedan tag i min hand och drog fram mig till framför scenen. Jag stod dock redan mitt framför, så det tog ju stopp, men han drog ändå en bit till. 

Men där slutar det inte. Han böjde sig sedan blixtsnabbt ned (hann knappt reagera) och bet mig rejält i halsen. Ouch, bitmärke. Han gjorde samma sak på Melwiin, som också var maid, så man kan ju ana att de gillade oss lite extra. En skräckförtjusning kanske? Det var i alla fall superkul och mot slutet av konserten var alla supertaggade och sjöng med :D

Jag träffade även några nya vänner som alla var supersnälla och trevliga! Det är det jag älsar med konvent, att till och med jag kan gå fram till ett bord och säga "hej, vad gör ni?" och börja snacka med folk. Det kändes så udda att tillslut vara tillbaka i verkligheten på söndagskvällen, det är ganska tråkigt att inte ha den där gemenskapen och vänskapen mot personer man inte känner alls. Jag önskar att det normala samhället vore så, att folk gick runt och var så glada och ja, öppna för konversation. På konvent känns det seriöst som att man kan gå fram till vem som helst och de de vill nästan alltid prata? SÅ underbart och man skäms inte över något. Folk går runt i sjukt udda saker (typ en tjej som jamade som en katt och klädde ut sig till en...) men fan, inget problem att snacka med henne. För alla liksom accepterar varandra, som att man inte bryr sig lika mycket om något sticker ut, just för att det är bra att vara som man är.

Någon som förstår vad jag menar?


Bilden för mig som satt på Rencon.

Sen var jag ju också med i tidningen. Både på bild, där de slängde in ett liiite vridet citat: och en videointervju där jag bara svamlar och intervjuaren inte verkar veta vad han ska ställa för frågor.

http://www.dt.se/nojekultur/1.5076940-godkand-nordighet-pa-rencon

Ja, mitt maidnamn är Lo-chan! Vi kommer förresten till Japan-loppisen den 19e oktober, så att ni vet det~