kakera

Här i Japan märkte jag fort att det inte finns några papperskorgar för vanligt skärp. Det finns många för flaskor och burkar (på grund av alla automater) men inga vanliga, nope. Jag var lite nyfiken över det och frågade under min tur i Akihabara Davide (kursledaren) hur det kunde komma sig.

Han svarade att han hade hört (hört, jag har ingen aning om det stämmer eller ej) att Tokyo hade varit under bombhot för flertalet år sedan, just gällande bomber i sopptunnorna. Dagen efter att bombhotet stigit till ytan tog polisen bort alla papperskorgar, oc de har aldrig kommit tillbaks. Mysko som fan, vilken stad tar bort ALLA papperskorgar/skräpkorgar för all framtid på grund av ett bombhot? Man kan ju bara placera bomberna i flask/burktunnorna istället. Genialt, jag är väl ett geni.

En annan sak är att det, trots bristen på sopptunnor, är väldigt rent i Tokyo. Min vän motiverade det som att han "kunde räkna antalet skräpobjekt ha nsett på marken under dagen", så få var det. Jag frågade ven Davide om det, och han ansåg att det kunde vara simpelt:

Tokyo är så rent just för att det är så rent. 

Låter det udda? Nej, inte alls, helt logiskt och troligt. Eftersom gatorna är så rena vill ingen skräpa ned dem- du äller inte olja på ett vitt golv utan att någon ser det och du skäms till döds. Och eftersom ingen skräpar ned blir det rent, som en cirkel av renlighet. Folk slänger sitt skräp i de få sopptunnor som finns vid mataffärerna.

Se har vi det faktum att många japaner är väldigt medvetna om "allmänhetens öga", de vill inte göra något som sticker ut från mängden. Och att skräpa ned på en ren plats sticker ut.


Kolla vad jag fann på skoltoaletten. Att vara övertydliga verkar också vara en specialitet japanerna har.

Mer bilder och lite skrivande.

Min grupp drog iväg till en sjukt stor spelhall med vår guide, men man fick tyvärr inte ta bilder. Jag ska dock dit igen, så lär kunna ta ett litet smygfoto och visa hur fränt det är därinne. Jag ville spela Silent Hill: The Arcade, men det krävde kort, och det gjorde även dansmaskinen jag ville prova. Japanerna är SJUKA på de där spelen, vi spelade ett trummspel och det var en kille bredvid oss som hade den högsta svårighetsgraden och bara dunkade på för glatta livet. Otroligt att se, han fick applåder när han var klar!

Sedan gick vi till den största affärskedjan i Akihabara (minns inte namnet dessvärre). Nio våningar, varav sju är elektronik, en stor bokhandel och MER elektronik av alla sorter. Och en sttor leksaksaffär, och tvspel som fan. Våning åtta var mat och vånin nio var golfutrustning (what...).


Min klasskamrat Markus kom med här, oops. Allt det där är manga. De hade en hel sektion med "Boys Love" dvs yaoi. Och även en hel del hentai som stod helt fritt framme. Jag köpte en vanlig tidning om cosplay, och ska tillbaks föra tt köpa annnat någon annan dag^__^


"Kimi no Himitsu"- Din hemlighet. 


De hade många böcker för att teckna, jag ska lätt köpa dem innan jag åker hem. Det fanns även många pennor och block, verkligen allt möligt! :) jag älskar att Japan har så mycket bra som vi inte har i Sverige!


TV Ge-mu. TVSPEEEL.

Nu har jag snart slut på bilder, äntligen.



Jag åt på ett ställe kallat "Go-Go-Kare", där de sålde curry. Sådana restauranger finns inte i Sverige och det är otrligt sorgligt, det var bland det smaskigaste jag någonsin ätit. Det är kyckling, ris och curry som inte är för stark, och strimlad sallad. Om ni åker till Japan och Akihabara, gå dit och ät, det är sjukt billigt och man kan till och med välja stolek på sin potion, och självfallet olika sorters kött. Fem toasters, kanongott.

Jag var så sjukt trött när jag äntligen kom till sovsalen igen, så jag hoppade dirkte i min mysiga säng och var lycklig <':

Igår (måndag) hade jag min första japanska-lektion. Allt som sades på lektionen kunde jag redan, men helvete vad fort det gick. En stor del av det som tagit mig en termin att lära mig (medborgarskolans hastighet är seeg) gick vi igenom på en lektion. SHIT. 

Och inte blir det så mycket lugnare av det faktum att japanskaläraren inte kan engelska. Vi har två lärare på olika dagar, och de kan enstaka ord, men inget mer. Vi kommunicerar med små bilder och sådat skit. Men det har varit kul, trots att jag måste erkänna att de bristande engelskaförmågorna i hela Tokyo är problematiska. Riktigt problematiska. Jag darrar över tanken på att gå igenom grammatik på japanska, och att beställa mat har ju varit en mardröm. Nej, om de kunde liiite enelska vore det super. Nu blir man glad bara man hör orden "Thank you" på bruten engelska.

En annan sak jag önskar klaga på är faktiskt dricksvattnet. Det är drickbart, men det luktar (och smakar svaagt) klorin. Inte så mycket att man påverkas av det, men inte så gott att känna klorinlukten och sedan dricka det. Det finns dock automater överallt där man kan köpa dricka, och det är ganska billigt. Jag köper typ två st om dagen, just för att man dricker så mycket...

Några av mina klasskamrater, till vänster är min rumskamrat Camilla.

Jag har provat en onigiri. Den smakade inte gott. 

Men ja, efter lektionen gick vi som sagt till Akihabara. Det var riktigt nice, jag älskade arkadhallarna! Så här kommer lite bilder, jag har faktiskt inget att säga.


Nippori station, stationen där jag bor.




Här ska tydligen AKB48 jobba ibland. Skoj för dem. Inuti var det sjukt mycket människor, den är kopplad till AKB48-teatern, och där var det många fans som samlades för att byta smalarkort och sådant.




Några av AKB48s medlemmar.


See that "Maidreaming" till höger? Det fanns maids från det cafét över hela Akihabara, oj. De snackar alla i pipiga röster (inte deras riktiga röster, bara för att det ska låta gulligt), vilket jag också stör mig på. Jag ska på maidcafé någon gång. 

Maidsen går som sagt runt och delar ut flygblad för sina cafén. Men faktum är att de brukar undvika utlänningar, haha. Davide, vår "kursledare" sade att det är för att många utlänningar går på maidcafé för att de är nyfikna, så de betéer sig annorlunda än de knäppisar som brukar gå dit. Och de talar ju också sällan japanska, så det blir lite klurigt för maidsen att var söta.
















"Många bilder", vad snackar du om?






Grppfoto!^_^Låt er inte luras av hur lycklig och sval jag ser ut att vara, det var sjukt hett. Runt 40 grader. Men mina linser funkar perfekt, med den höga fuktigheten är det som att konstans hälla vatten i ögonen, så de svider inte alls *_*


Det splet ska jag köpa när jag kommer hem! Project Zero 2- Wii Edition. Det mörka spelet med ett stort kanji på <3 

Och detta blir för långt. jag kräver ett nytt inlägg med mer bilder.

Som jag lovade kommer nu info om min söndag, första dagen i Japan.


Den där vita bakelsen till vänster var seriöst asgod. Flygplansmat är inte så illa c:

Hur som helst, när jag hade mötit Cris från Go!Go! Nihon på flygplatsen och träffat de andra åkte vi tåglinjen från flygplatsen. Det tog runt en timme, men vi hade skoj när vi tittade på japaner som sov och magiskt vaknade just vid sin hållplats. Hur fan gör de för att lyckas? 


Flygplats.


Station.

När vi var framme vid vår station Nippori blev vi upplockade med bil av David, som körde oss till våra sovsalar. Vi ska bo i dem några dagar, sedan flyttas vi till de mer moderna som ligger ännu närmare skolan. Sedan spenderade jag dagen med att hitta till skolan och sedan bara vandra runt och kolla på kul saker! JAg lärde känna alla som ska läsa sommarkursen som bor i min sovsal, Stina, Jesper, Markus och min rumskamrat Camilla. 




Jag testade Melonbröd. Satan den skiten smakar gott. Det är inte särskillt nyttigt, bakat vitt bröd som är insluten med kakdeg och socker... Men den är verkligen supergod och kostade runt 15 kr :')






Kvarteret vid min sovsal. Även om solen helt gått ned är det ljust, "Tokyo sover aldrig" stämmer även för de mindre delarna av staden. Man ser dock aldrig några stjärnor på grund av alla ljus, vilket är synd.


Jag har inga bilder, men jag, Camilla och Markus gick ut och åt på ett japanskt matställe. De kunde inte engelska, så vi fick beställa på japanska. EN MARDRÖM. När vi fick maten, små friterade köttbitar på pinnar, sa han tydligt att vi bara fick doppa dem i soyasåsen bredvid en gåg Detta eftersom de används till fler gäster. Och det första jag gör är såklart att glömma det, så jag doppar två gånger. Jag såg inte minen han gjorde då, men Markus beskrev den som hemsk. Balders balle >.< Vi fick även en stor skål med blomkål (?) sim vi tydligen skulle bryta av blad från, dessa skulle funka som skedar om vi ville ta mer soyasås. Men vi vågade inte röra den, tänk om vi gjorde fel och jag skämde ut mig ännu mer? 

Usch nej, japanska restauranger är läskiga. Alla som jobbade där sa hejdå till oss när vi gick, och jag är säker på att de asgarvade åt oss så fort vi gått >: Smidigt, Sofie, smidigt. 

Hej allihop! Klockan är nu 08:00 i Japan, och jag har nyss vaknat. Jag ska snart fixa i ordning mig för min första skoldag. Jag längtar till skolan: den har luftkonditionering.

Ni anser kanske att värmen inte är så het är, men fan vad fel ni har. När jag första gången steg ut på gatan igår var det seriöst som att kliva in i en bastu, det var fuktigt och varmt som satan. Hur japanerna kan leva i det förundrar mig.

Mitt plan gick från Sverige i lördags klockan 12:55, sen mellanlandade jag i Helsinfors och sedan vidare till Japan kl 17:15. I Helsingfors var det snyggt och fint, och jag hittade en gullig Mumintrollet-butik. Jag köpte en bit choklad och en pepsi och satte mig och läste min Harry Potter-bok.Det var även många japaner är, faktum är att hela mitt plan bestod av i princip japaner. Jag hade hoppats på att få sova lite på planet, men såklart att det i princip inte gick. Jag tror att jag somnade någon gång på natten, men vilken tid det var när jag somnade eller hur länge jag sov har jag ingen aning om.

Anyway, jag har inga bilder från Narita (flygplatsen i Tokyo), men när man landat var det väldigt fint! Jag blev upplockad av Chris, som började med att informera att vi behövde gå och fråga hur vi tog oss till en annan avdelning av flygplatsen, för att hämta upp några andra. Smidigt av honom, men han var otroligt kul att hänga med. Vi hittade till Terminal B i alla fall, och plockade upp en svensk och en spanjorska, varav jag nu delar rum med spanjorskan! :D

Något jag fick veta fort var att i Japan kan jag som minderårig utan problem köpa alkohol (trots att gränsen är 20 år), eftersom tlänningar "skrämmer japaner", speciellt när de snackar på engelska. Så talar jag på engelska kan jag få alkohol lätt. Inte för att jag är intresserad av det, men kul att veta.

Nu måste jag sticka till lektionen, men jag ska fan i mig berätta om min första kväll i Tokyo när jag kommer tillbaks. Jag har en del bilder. See ya!

みんなさん、おはよう　ございます！(Minna san, ohayou gozaimasu!)

Det vill säga "God Morgon allihopa!". Det är mindre än en timme kvar till jag åker till Stockholm. Sedan går mitt flyg till Helsingfors 12:55, och därefter är det vidare mot Japan!

Jag har inte så mycket att säga, inte heller har jag tiden att säga mycket, så jag lägger upp en halvgammal bild från när PyonCafé (som kommer på Rencon, så du bör också komma dit) skulle ha fotografering, och en bild från själva fotograferingen. Maidcafé, ett sådant bör jag kanske besöka i Japan? Känns verkligen som att jag måste lära mig hur man beter sig som maid.

Men ja, jag uppdaterar igen imorgon när jag är i Japan, see you all then!

 

 

まったね、みんあさん！(Vi ses sen, allihopa!)

 

Vi är alla människor. Vettefan om er, men jag är i allafall det såvitt jag vet. Det vore fränt om jag var en drake dock. Jag kanske är en drake. En eldsprutande drake med fjäll och horn. 

Jag är nog en drake.

Men alla människor fattar tyckte för fina saker, och låt oss säga att min blogg inte direkt var en av de sakerna. Men nu är allt annorlunda, nu har ens storm dragit förbi och varit så vänlig att fixa en ny, snygg bloggdesign till mig! 

Min vän Filip som har kunskaperna att fixa sådant var så vänlig att han hjälpte (dvs fixade allt för jag vet inte vad fan jag gör och skulle bara förstört saker som skulle förbli oförstörda) mig. Så lite kort, han är supersnäll och riktigt duktig! Tack Filip!^_^ 

Bilden som bakgrund är från det fantastiska Indie-spelet Dear Esther. Spelet släpptes februari 2012, och är en remake av halflife-modden från 2008. Spelet fokuserar inte på gameplay, som spelare kan du inte springa, slåss eller ens plocka upp saker. Spelet är faktiskt ren konst som berättar en underbar berättelse och erbjuder shockerande vacker grafik!

Spelet hade nyss 50% rabatt på steam (gud välsigne sommarrean), så synd om du missade att köpa det. Men även vid fullpris är det billigt, så jag rekommenderar det varmt. Genom spelet finns det spöken, som du kan försöka se. Jag såg bara några av dem, de är svåra att se, de jävlarna. För bästa effekt ska Dear Esther spelas med hörlurar och utan några pauser, man ska helt fokusera på spelet och vad som händer, för alla saker du finner på marken eller på väggarna, målade i självlysande färg, berättar storyn. Det finns bibelberättelser med, men jag förstod dem såklart inte utan att googla. Det räknas inte som fusk, okej?

Om ni är en sådan som njuter av att spela riktiga äventyrsspel och verkligen vill spela spelen så är Dear Esther inget för er. Men gillar ni konst och poesi, vackra saker...Ja, då gillar ni garanterat Dear Esther, för det är riktig konst. det debatteras ofta mellan ungdomar och äldre huruvida spel är/inte är konst, men jag säger enkelt att spel är konst! Detta är ett strålande exempel på hur vackra spel kan vara.

För några veckor sedan åkte jag och mina vänner Filip och Nathalie till Viksäng för att göra lite urban exploring. Filip hade redan varit där (placerat ut geocaches till och med!), så det var bara nytt för mig och Nathalie.

Ett relativt stort militärrum var det, igenmurat men en vänlig själ (förmodligen flertalet) hade gjort ett hål i betongen, som faktiskt inte var plomberad. Jag hade intrycket att när man lägger igen väggar brukar man plombera, men inte där! Tur för oss~

 




När vi var på väg till cachen Filip placerat ut vid en gammal OKQ8-mack insåg vi att dörren till macken faktiskt var öppen. Så vi gick in och kollade. Det var ingen där, men det var rätt uppenbart att det brukar vara det.

För någon vecka sedan meddelade Filip mig att ingången till ett av militärrummen (det är tekniskt sett samma militärrum, men gången som kopplar samman de olika rummen har blivit översvämmad, så den är inte längre så passande att ta sig genom. istället går man genom ett annat håli en annan vägg) har blivit igenmurat. Inte så trevligt, jag hoppas att någon slår in hålet igen. Har det skett en gång kommer det ske en gång till!

Jag besökte faktiskt även ett militärrum i Kvarsebo (kallat illern om jag minns rätt). Jag hade varit där tidigare, men enbart cement var synligt, de jävlarna hade såklart verkligen plomberat och fixat så att man inte kunde komma in. Men nu läste jag i tidningen, en strålande dag, att det hade varit folk där. Jag tänkte då att gången kanske var öppnad, och jag bor nära, så jag promenerade dit med min mamma och bror.

Jag hade dock fel. Eller jag kanske hade rätt och någon hade börjat öppna den, men när jag kom dit gick det inte att komma in. En del av området var avspärrat (hmm...), sedan såg jag en av nödutgångarna. Där hade de varit och hällt på ny betong! Den var inte ens torr. 

Seriöst, inte ens torr. Det gjorde mig inte särskillt glad, jag ville verkligen se hur det såg ut där inne D: Nåja, någon kanske tar sig in igen, jag läste på flashback att den varit öppen förut. Och jag bor ju nära där, så det är knappast något problem att ta sig dit när jag väl är i Kvarsebo. När den öppnas ska jag dit! <3