"I heard babies crying, I watch them grow...
They'll learn much more, than I'll ever know
And I think to myself, what a wonderful world."
En av de bästa one-shotsen jag någonsin läst, nej, den bästa, heter
HOTEL. 41 sidor, vare sig action, romance eller comedy. Bara ren reality. Jag har nyss läst igenom den för andra gången, och det är helt omöjligt att inte tänka efter när man läser den.
HOTEL handlar om världen. Eller rättare sagt, världens öde, långt efter att vår art, och hela planetens alla arter har dött ut. Vi människor skapade ett litterärt levande helvete, när planetens temperatur ökade till 270 C.
Man bygger en "ark", som skickas ut i rymden, till en galax flera miljoner ljusår bort, i hopp om att kunna vara där.
"But this ark will not be able to save those alive today, nor those yet to be born. It will be able to save human DNA and a record of our sivilization." På jorden byggs även ett torn, även det tänkt att bevara DNA. Men...Inte det männskliga. All DNA, förrutom männsklig.
Varför? Jorden kommer inte återupphämta sig, och DNAt som samlas kommer inte kunna användas.
"The tower will bear responsibility for mankind's mistakes, that's all."
Detta torn kommer sedan att kallas för ett hotell, eftersom att DNA förvaras där.
Genom hela mangan följer vi datorn, den artificiella intelligensen som fått namnet Louise (Armstrong), genom miljontals år, där han skyddar tornet, reparerar det, och utforskar planeten genom sändare han bygger och skickar ut. En smart dator med andra ord.
Jävligt smart. Men efter flera miljoner år börjar han att förstöras.
Vi följer ödet som följer planeten, långt efter att männskligheten sedan länge dött ut. Vi följer något som inte förrändras, något som inte tar slut.

Det här skulle bli en reccension av mangan, men det är mycket roligare att låta er läsa den och sedan tänka själva. Om jag reccenserar den blir ni automatiskt påverkade av mina tankar, och inte bara era egna. Så läs mangan, och tänk efter; hur lever vi idag? Hur kommer vi leva om flera tusen år?
Kommer vi leva? Och varför/varför inte?
Vi lever idag, tänker på framtiden, och vill förändra. Men förändrar vi den åt rätt väg? Jag tvivlar på det.
Jag ska dock avsluta mitt inlägg med att ge den poäng;










10/10.
Den bästa oneshoten jag någonsin läst.